Det börjar bli tydligt i sjukvårdspolitiken

Äntligen börjar sjukvårdsdebatten handla om de olika synsätt som trots allt finns mellan de olika partierna i Region Skåne. Väldigt tydligt är det så att medan vi socialdemokrater är beredda att skjuta till mer resurser för att stoppa besparingar och göra välbehövliga satsningar så säger samtliga borgerliga partier nej. Dock försöker dom låtsas om som om dom ändå kan satsa. När synas dom korten? I fyra år har den borgerliga majoriteten lagt sparbeting på sjukhusen och sagt att det går att spara, under alla år har besparingar skett samtidigt som underskotten varit kvar. En orealistisk ekonomisk politik som man nu vill ha mer av i borgerligheten.

Den andra frågan som nu blir tydligare är privatisering av våra sjukhus. Folkpartiet vill sälja Ängelholm och Hässleholm, moderaterna mummlar och kd och c är tysta. Det brukar betyda att dom håller med folkpartiet men av taktiska skäl inte vill vara för tydliga. Vi socialdemokrater är tydliga, vi ska inte privatisera, lägga ut på entreprenad, upphandla (eller vad man nu vill kalla det) ett enda av de sjukhus som Region Skåne driver. Vi ska istället ge förutsättningar för att de ska klara att korta köerna och utveckla den verksamhet som medborgarnas skattepengar under mycket lång tid byggt upp.

Psykiatrin i Lund behöver nya lokaler

Det har nu blossat upp en debatt om var psykiatrin i Lund ska finnas framöver. Inriktningen är som beskrivits i media att en flytt ska ske till det regionhuset från nuvarande lokaler på S:t Lars området. Min bevekelsegrund för att ha ställt mig bakom det förslaget är främst att psykiatrin behöver nya lokaler och att det ska ske så snabbt som möjligt. I årtionden har psykiatrin i Lund levt med beskedet att man ska flytta. Detta har inneburit att investeringar inte gjorts i den utsträckning som behövts. Eftersom vi från socialdemokraterna anser att psykiatrin är ett prioritetrat område så menar vi också att de inte ska komma sist i prioriteringen av investeringar.

Huruvida det förslag som nu arbetas med är det bästa överlåter jag till psykiatrin att bedöma. Uppdraget har varit att hitta en lokalisering som innebär nya lokaler, som flyttar psykiatrin närmare den somatiska vården och som gör att det inte dröjer ännu ett decenium innan nya lokaler står klara. Det alternativ som vi politiker fått presenterats för oss som mest lämpligt är Regionhuset. Vi har också fått besked om att personalen tycker att det är ett ok alternativ.

Sedan kan jag tycka att det var kortsiktigt när Region Skåne sålde regionhuset som det nu visar sig att vi har användning för själv. Det hade naturligtvis också varit bra med en diskussion i brukarråd och med fakulteten om flytten, om detta inte har skett. För vår del är det ingen prestige i frågan, finns det andra lämpligare alternativ så kan det naturligtvis diskuteras men det ska vara bra vårdmiljöer och vi är inte beredda att dra ärendet i långbänk med fler år som går där ovissheten gör personal och patienter frustrerade.

Cykellopp i augusti

Nu har jag anmält mig till första etappen av ride of hope i augusti. Etappen går lördagen den 7 augusti från Lund till Halmstad. Ride of hope är ett arrangemang, ett cykellopp som stödjer Barncancerfonden, startavgifterna går direkt dit. Det är bra att kombinera motion, förhoppningsvis trevligt sällskap med att skänka en liten slant till Barncancerfonden. Om någon som känner mig eller någon som vill lära känna mig vill hänga med så gå in och anmäl eller via Barncancerfondens hemsida.

Rikard

Ps Jag kör i den långsammaste gruppen Ds

Känslig resa till Malta?

Presidiet i Beredningen för integration och mångfald i Region Skåne har planerat en resa til Malta och Bryssel om flyktingmottagande. Bakgrunden är situationen med ensamkommande flyktingbarn i Skåne. Vi ville se och ta del av Maltas erfarenheter av flyktingmottagandet och också vad som händer med de ungdomar som skickas tillbaka från Malmö till Malta. Med på resan hade vi också bjudit Katrin Stjernfelt Jammeh som är ansvarig politiker i Malmö.Vi ville också diskutera frågan med ansvariga i Bryssel. För mig är detta en viktig fråga för Skåne. Flyktingfrågan är alltid aktuell här och det är viktigt för integrationen i ett senare skede hur vi sköter vårt mottagande. Men det är naturligtvis också en fråga om humanism, hur vi behandlar de barn som kommer hit på sin flykt från oroshärdar i världen.

Naturligtvis är detta en känslig fråga på Malta som fått en del kritik. Men de maltesiska myndigheterna har ställt upp och välkomnat oss och tagit fram ett program, och våra kontakter i EU- sammanhang, läs Uno i regionkommiten, har gett oss mycket hjälp.

Döm om min förvåning när den styrande femklövern, efter det att vi fått godkännande av regionstyrelsens ordförande, ändrar sig och säger att ni får inte åka. Varför vill man inte att vi ska åka? Varför vill man inte att vi engagerar oss i en fråga som är så viktig för Skåne? Varför vill man inte att vi engagerar oss i en fråga som berör individer som har det svårt och som blir förtvivlade när dom får besked att dom ska skickas tillbaka till det första Europeiska land dom kom till?

Äldrevård och nedskärningar

Igår var jag på en bra konferens om projekt inom äldrevården. Bland annat presenterades arbetet med minnesmottagningar inom ramen för ett demensprojekt på SUS. Bra och intressant som de andra projekten. Men direkt efter vid lunchen blev jag åter medveten om att det finns en annan verklighet som den borgerliga majoriteten ofta förnekar men som patienter och vårdpersonal tvingas leva i. Jag åt lunch tillsammans med vårdpersonal som också tyckte att projektet var bra men som berättade om deras eget arbete med demens som nu skulle läggas ner på grund av besparingar.

Denna verklighet stötter jag ständigt på. En verklighet som är effekterna av den borgerliga besparingspolitiken inom sjukvården men som aldrig erkänns. Men det blir effekterna av den borgerliga politiken, pressmeddelande om satsningar och i det tysta neddragningar.

Klippt och klar?

Såg till min stora förvåning på Sydnytt i går att jag var för att lägga ner sjukhuset i Lund och istället bygga nytt storsjukhus i Malmö. Den frågan har jag aldrig fått men ändå så svarade jag tydligen på den frågeställningen i Sydnytt. Sanningen är den att jag anser att vi behöver bygga om och bygga nytt på sjukhusen både i Malmö och Lund. I Malmö invigs snart den färdiga akuten med nya lokaler för infektionskliniken. Till detta har vi i Region Skåne fattat beslut om att se över hela sjukhuset och vilka investeringar som behövs. Bland annat kommer det att krävas stora nybyggnationer med en helt ny struktur för vårdplatser. Det innebär mycket stora investeringar. Samtidigt med detta behöver vi också bygga om och bygga till i Lund, bland annat för psykiatrin men också för cancersjukvården och stora ombyggnader i Blocket.

Frågan jag svarade på när jag blev intevjuad av Sydnytt handlade om vad man ska göra i Malmö för att förbättra vårdplatssituationen, någon fråga om vad jag tyckte om ett nytt sammanslaget storsjukhus har jag aldrig fått och hade jag fått den hade jag svarat att det inte är en bra idé. Efter lite ilska och irritation över de “journalistiska” klippen så kommer jag ändå även i framtiden att svara på de frågor jag får och inte försöka prata om något annat för att slippa bli klippt och felciterad. Sedan är det upp till de som intervjuar mig att göra reportagen och nyhetsvärderingen vilket jag har stort förtroende för att de journalister som arbetar med sjukvårdsfrågor i Skåne gör på ett utmärkt sätt.

Normal sommarplanering och effektivitet?

Som oppositionspolitiker i Region Skåne får man verkligen se två olika världar. Ständigt påminns jag om hur hårt den borgerliga majoritetens besparingar på sjukvården slår. Verksamhetsföreträdare och fackliga företrädare som beskriver en tuff vardag med överbeläggningar och dålig arbetsmiljö som ytterst drabbar patienterna. Mot det står de borgerliga politikernas nästan nonchalanta avfärdande av alla problem. När vårdplatsbristen diskuteras så svarar regionstyrelsens moderata ordförande att vi eftersträvar hög beläggning för ett effektivt användande av resurser. När vi socialdemokrater tar upp frågan om stängning av en av barnakuterna i Malmö eller Lund över sommaren så svarar vårdproduktionsberedningens moderata ordförande att detta är normal sommarplanering. Samtidigt så hoppar en chef inom barnsjukvården i Malmö och Lund av i protest mot besparingar.

Jag är övertygad om att vi har nått till en nivå i besparingsarbetet som gör att vi blandar ihop det vi vill göra för att bli bättre och effektivare med det vården har tvingats till för att spara pengar. Det är svårt att säga idag vilket som är vilket och det är förödande för vården. Risken är naturligtvis uppenbar att besparingar görs i effektivitetens och samordningens namn men resultatet enbart blir sämre vård för patienterna och sämre arbetsmiljö för vårdpersonalen. Detta ska också ses i skenet av att den situation vi nu har är innan de stora besparingarna som nu ligger på sjukvården har genomförts. Socialdemokraternas recept är att vi måste skjuta till pengar till vården för att stoppa de besparingar som nu ligger samtidigt måste vi tydligare koncentrera oss på utvecklingsarbete utifrån patientens väg genom vården och mindre på centralistiska organisationsförändringar. Men först och främst måste vi ha en politisk ledning som ser och erkänner problemen. Helt enkelt krävs ett normalt majoritetsskifte i valet för bättre förutsättningar för sjukvården.

Pressad regionstyrelseordförande

På gårdagens regionfullmäktige pressades Jerker Swanstein (m) rejält, och det märktes. Det var Ingrid Lennerwald (s) och Vilmer Andersen (v) som stod för pressen och frågan var Jerkers uttalande om motståndsfickor bland personalen när det gäller att beställa hembesök från privata Carema hembesöksbilar.

Det var med all rätta som regionstyrelsens ordförande var pressad. Den borgerliga majoriteten måste nu sätta sig ner och ordentligt fundera igenom vilka signaler man sänder till sjukvårdens anställda. Först att 4 - 5000 personer ska bort, sedan upprepade gånger där man struntat i samverkan med de fackliga organisationerna (överkörningarna har till och med gått så långt att Vårdförbundet sagt upp samverkansavtalet) och nu senast skylla på personalen för en situation man själv skapat genom att en dålig upphandling. Till detta ska läggas att den borgerliga majoriteten alltid lyfter fram privata alternativ som varande det bästa i vården. Signalerna är naturligtvis tydliga och när uttalandena går överstyr så förtjänar man att bli pressad.

10 procent bort i Hässleholm?

Förra veckan hade vi regionstyrelse i Region Skåne. Vi behandlade då resultatbudgetarna för sjukhusen. Vi ville att ärendet skulle återremitteras för att de ekonomiska konsekvenserna skulle beskrivas. Naturligtvis avslogs det av den borgerliga majoriteten. Dom verkar ju tro att budgeterna inte innebär besparingar inom sjukvården. Vi har bland annat visat på det stora sparbeting som den borgerliga politiken innebär för sjukhusen i Malmö och Lund, ja jag vet att det numera är samma sjukhus, som mest uppemot 1 miljard. Detta motsvarar ca 10 procent av kostnaderna som ska bort. Nu kommer samma signaler från Hässleholms sjukhus. Cirka 10 procent eller 60 miljoner kronor måste bort.

Jag tror inte att det går att göra dessa enorma besparingar. Vilket också kommer att visa sig på två sätt, dels en mer pressad sjukvård och dels underskott i ekonomin för sjukhusen. Frågan är om den borgerliga majoriteten bryr sig om något av detta. När vi socialdemokrater föreslog att man skulle belysa konsekvenserna brydde man sig i all fall inte. Jag undrar ju varför man vill dölja konsekvenserna av sin politik, den ska man ju vara stolt över.

Eller kan det vara så att taktiken är att medborgarna nog glömmer sparbetingen om man sedan presenterar något annat på Hässleholms sjukhus. Men vad kan det andra vara?

(S)kattemonstret?

Såg Katarina Erlingssons (c) kommentar på att socialdemokraterna och kommunal i Skåne presenterat en gemensamt personalpolitiskt program. Inte helt oväntat handlade kommentaren inte om personalpolitik utan om skrämselpropaganda. Budskapet var väl ungefär att vinner socialdemokraterna så får alla hög skatt och alla förlorar. Vet egentligen inte varför jag fortfarande blir upprörd över den borgerliga politiken och retoriken, men det blir jag. Sänkta skatter för flertalet och skrämmas med elaka socialdemokrater så ska svenska folket övertygas om att titta i sin plånbok och sedan göra sitt val. Hur blir det då med dom som är sjuka? Är det ok med att folk som är arbetslösa eller sjuka får det sämre? Är det ok att de som jobbar får skattesänkningar medan pensionärer inte får det? Är det ok att skära ner inom sjukvården i Skåne och lägga ner vårdcentraler i social utsatta områden? Är det ok att kvinnor och män har olika löner i samhället? (Gissa vilka som har lägst)

Precis den retorik och politik som centern och andra borgerliga partier kör med leder till egoism och ett tudelat samhälle. Vad tror Katarina Erlingsson och centern att det leder till? Att dom flesta har det bra?